Har inte ätit något  idag ännu, inte ens drukit vatten. Har dock precis varit på massage vilket var väldigt behövligt. Mår fortfarande skit, orkar inte ens dölja det.

"Har du ätit något idag då?"
"Nej."
"Men då är du väl jättehungrig??!"
"Nej."
"Jo det är du!"
"Nej."

Fast snart blir det tacos med familjen, men jag är inte hungrig alls. Mår bara dåligt.

Ögonlocken bränner och tårarna rinner, och jag orkar inte mer. Det har hänt en sak och jag vill dö. Nej det vill jag såklart inte, men det känns så just nu. Jag vet inte vad jag känner, får värsta panikänslor och utbrott som följs av total likgiltighet. Och så har det hållt på i en timma nu. Och jag orkar inte mer, vet inte om jag ens kommer att ta mig upp ur sängen imoron. Funderar dock på att ta en STOR dos med lugnande hostmedicin med morfin. Kommer inte att få någon sömn inatt annars..

Åh jag har inte vägt såhär mycket någonsin, och min första tanke är att aldrig mer äta något. Men jag vet ju att det inte fungerar, och dessutom vill jag inte leva ett destruktivt liv. Jag vill vara lycklig så det så. Så jag behöver en plan för att komma igång och må bra, för det gör jag inte nu heller..

Så det första som jag måste  göra är att bli av med mitt extrema behov efter socker, det är helt vansinnigt starkt som en drog. Och att äta regelbundet är den bästa medtoden för att bli av med sockerbehovet. När jag tänker efter så är min första regel: inget socker förrens på julafton. Det borde absolut inte vara orealistiskt.

Vad jag behöver göra sen efter att sockerberoendet har avtagit tar jag reda på då. Åh vad skönt det känns att kunna blogga igen, att ha något att luta sig emot och skriva ner tankar och funderingar. Och framförallt för att peppa sig själv!

Ja alltså.. känner mig ganska värdelös.
Har varit så sjukt mycket som har tagit upp så sjukt mycket tid de senaste månaderna. Har inte haft tid med bloggen.
Och dessutom har jag levt utan min egna dator några månader då det har varit massa krångel och lagning osv, men nu ska allt vara bra igen. Förhoppningsvis.
Men jag ska inte komma med en massa bortförklaringar, jag är jävligt lat också.

Men nu måste jag rycka upp mig känner jag, är fetare än vad jag någonsin har varit. Sorglig.
Nu ska jag hitta tillbaks där jag slutade!

Tänk om jag någon gång lyckades och kan lägga upp en sånhär bild.. bara att bita ihop och börja kämpa igen.

Värme, 23 grader i skuggan, betydligt mer i solen och jag har typ inte sovit bra inatt. Så frågan ikväll är om man ska gå ut med fina vänner på en sommar-premiär-club och dricka drinkar eller åka till gymmet och träna? Jag vet inte, vill bara ha kul! Men samtidigt är jag så trött att jag skulle kunna lägga mig och sova nu på en gång.. eller kanske ska man jogga ner till havet och ta ett kvällsdopp. Eller kanske ska man skriva klart uppsattsen om fotografins historia? Jag vet inte, jag får se vart kvällen för mig..

Jag tror nog att jag är tillbaka nu.. jag hoppas det iaf. Den senaste tiden har varit väldigt jobbig och rörig, och jag har nästan tappat livsgnistan, men jag hoppas att den är tillbaka nu. Det känns som att den är det. Den senaste tiden har varit fylld av massa annat än mat och träning, det har kommit så mycket annat emellan. Beslut som skulle fattas, beslut som fattades, alkohol, sjukdom, depression, panik, ångest, beslut som ändrades, och en pojkvän som kommer tillbaks till Sverige.

Jag har haft så mycket att tänka på att jag har glömt bort hur man ska äta och träna, känner mig bara fet och alla mina kläder är för små (nej nu ljög jag, men det känns så).

Hoppas att ni följer med mig nu, mitt mål är fortfarande att gå ner i vikt, bil vacker och smal. I sommar vill jag leva lätt.
Puss!

Har nog mått bättre i mitt liv måste jag nog säga.. kommer ta en liten bloggpaus och reda ut mitt liv. Typ.

Såååå! Nu har jag varit i stallet och ridit en hopplektion. Gick faktiskt ganska bra, så jag är nöjd. Efter det träffade jag och min pojke en kompis, och så var vi ute i vårkvällen och sprang 3,2km. Heja oss, jag är sådär lagom trött i benen! Fy fan alltså!! Jaja, imorgon blir det box med bästa vännen E.
Jag vet inte varför, men jag känner mig superfet även om jag tränar.. jag borde kanske äta mindre. Jaja, nästa vecka ska jag till en dietist, jag får se vad hon har att säga..
Nu: God natt!

Min pojke kom till Sverige idag, och som jag har längtat! Vi har myst hela dagen och varit i stan. På kvällen åkte vi till gymmet och tränade oss svettiga. Jag är helt slut i kroppen, så strax ska jag krypa ner i sängen, under det varma täcket, där han redan ligger och sussar så sött!
Imorgon blir det löpträning och ridning, på onsdag är det box med bästa vännen E. Maten går inte alls ner, jag ka bara äta typ söta saker. Tacka vet jag proteinshake!
Förresten, idag ringde min sjukgymnast. Hon ville att jag ska börja gå hos en psykolog. Det första hon sa till mig i telefonen var "xxxxxxxx, du mår ju inte bra". Inom mig tänkte jag bara, tack för att någon har upptäckt det. Men samtidigt så hör jag mig själv svara "haha, neeej, eller aa det är nog sant, haha". Jag kan bara inte erkänna att jag mår dåligt, men samtidigt så orkar jag inte låtsas mer.. Men bara för att jag känner att jag mår ganska bra psykiskt nu, så känns det som att allt är bra och att jag aldrig haft några problem. Jag hoppas bara att jag kan få hjälp att bli av med all förbannad ångest och sömnproblem.

Jag piercade mig i tungan när jag var typ sexton, men tog ut den efter två år..tröttnade. Men för någon månad sen så tänkte jag att jag ville ha piercingen igen. Men samtidigt så tänkte jag att jag var för gammal för att pierca mig i tungan, det är ju ändå lite fjortis sådär.. Men när jag var på en fest för två veckor sen så pratade jag och några om det igen, och jag hade typ glömt att jag hade haft en i tungan, och jag piercade en kille i armen (på fyllan alltså) men det är en annan historia. Ganska dumt och roligt på samma gång. Men iaf i fredags så testade jag om jag kunde stoppa i mitt smycke i tungan, men jag var helt säker på att det inte skulle funka för jag har inte haft den i på två år. Men den gick igenom hur bra som helst! Det är ju helt stört, ska det va så? Jag har hört att tungan läker ihop jättesnabbt? Jaja, nog om detta.
Har ni några piercingar?

Jag har i naveln och tungan nu.. haha fan vad otippat!

Helgen har varit jävligt kul, party och vin. Say no more! Nej men förfest i en kompis sex/erotik butik i stan, vidare till krogen och fredagens efterfest förvandlades till förfest och sen fortsatte vi på lördag, jag och bästa vännen E snurrar alltid bort oss när vi är ute, fast på ett bra sätt alltså! Haha jag har alltid så kul med henne.
Jag fattar inte hur man kan äta mat när man är full eller är bakis, jag mår bara superilla av det. Därför har det blivit minimalt med mat i helgen, och maxat med alkohol. Fan vad mogen jag är!
Hoppas er helg har varit fin och att ni är pepp inför en ny vecka! <3

Idag har inte varit en bra dag, ont i kroppen och ont i själen. Lite i alla fall. Jag är så jävla rastlös samtidigt som det känns som att jag inte får något gjort, samtidigt som jag har fixat massa saker idag. Snar tblir det träning och jag är redo att köra slut på kroppen, ta ut lite galna känslor och bara köra på!
Igår pratade jag och bästa vännen E om att vi borde åka utomlands på en partyresa. Jag är så jäkla sugen på det, vill ha sommar och party nununu!
Imorgon blir det jobb och party, på lördag återhämtning och söndag mer jobb. Kommer förmodligen bli dålig uppdatering här, men ha en härlig och kul helg!

Det har hänt igen. Helt plötsligt har jag fått massa kommentarer som jag inte alls har kunnat se innan. Jag är alltså inte ovanligt dryg, det är blogg.se som buggar. Sorry! Ska försöka svara lite här och där..

Fy fan min muskler är helt stel och gör ont, men det är ju bara bra så jag klagar inte.. Mina föräldrar har fått för sig att jag har blivit en träningsnarkoman? Dom bara: "Åh nej ska du träna nu igen, du kommer slita ut dig och må dåligt!" Fy fan vad trött jag blir. Så nu måste jag börja ljuga om hur ofta jag tränar för att dom inte ska misstänka något. Kul. Not. Det är ju tvärt om, jag mår bättre än på länge sen jag började träna.
Inatt drömde jag att jag åt tårta, hade världens ångest när jag vaknade och bara NEJ jag vill inte! Haha jag känner mig störd.

Fy fan alltså, detta är helt sjukt!! Kunde inte somna igår, men lyckades tillslut vid typ fyra. Och jag kunde inte äta något igår, så jag visste att jag hade ätit för lite när jag gick och la mig. Men jag var verkligen inte hungrig! Dessutom hade jag tränat två gånger, löpning och gym. Men när jag vaknade nu på morgonen så kännde jag mig typ bakis, mådde illa, var yr och hade världens huvudvärk. Kunde inte gå upp ur sängen för det kändes som att jag skulle svimma. Men samtidigt fattade jag att jag behövde någon form av näring. Hatar när det blir så, kändes som att jag bara skulle ramla ner för trappan till köket. Kul om man svimmar när man är ensam hemma, vad fan händer då?
I alla fall, nu har jag kämpat i mig en proteinshake och jag föröker även få i mig ett äpple.. det går lite sådär. Alltså mina mediciner är ju helt galna, hur ska jag kunna äta ordentligt? Jag blir ju mätt innan jag hinner bli hungrig.

Börjar må lite bättre, och det är strålande sol ute. Så det blir snart en löparrunda, kommer säkert må bättre av frisk luft.

Det är så rörigt i mitt liv just nu.. och allt jag vill är att ha sommar, sena nätter och vin. Typ. Inte bry mig om något, bara ta allt som det kommer. Det löser sig, det gör det alltid. Min aptit, som för övrigt lever sitt egna liv, har gått ner till noll igen. Men men, jag orkar inte bry mig det får vara så. Jag misstänker stark mina mediciner för detta, men det är bara att tacka och ta emot antar jag.

Det har varit en del jobb i helgen.. och lite vila och massa party. Nu kan jag dricka alkohol igen, eftersom magkatarren har blivit mycket bättre. Igår blev det en riktig snurr på kvällen, massa vin och tequila-shots, dans sömnlöshet och trevligt folk. Spännande! Det var sådär lagom jobbigt att jobba idag.. fy fan alltså vilken baksmälla! Man ska nog inte dygna när man dricker, det blir ju så mycket värre då dagen efter. Direkt från efterfesten till jobbet, nja det kostar att ligga på topp alltså!
Och btw jag skiter i den jävla fett-dieten, jag tycker den var värdelös, och visst jag skulle säkert ha hållt på längre för att kunna uttala mig, men nej. Jag orkade inte träna ordentligt, och det MÅSTE jag göra!

Jag har inte haft sex på 25 dagar, det är fan inte okej! Jag känner mig som en änka som är oskuld, just nu. Snälla ge mig nått som tar mig någonstans.. Det är fan inte okej alltså! Och det är 25 dagar sen jag såg min pojke, och det är 11 dagar kvar tills vi kan träffas, och det är 36 dagar ifrån varandra, det är mer än en månad. Hur fan står jag ut med mitt liv? Och varför är jag så patetisk som bara klagar, och inte förändrar min situation. Problemet är bara att jag vet inte hur.

Just nu skiter jag i om jag inte kan blir superskinny, jag vill bara bli av med äcklefettet på magen. Först då kan jag bli lycklig, då kan jag börja leva.

Kom nyss hem från gymmet, 1 timma yoga och 1 timma gym med 1,6km spring om uppvärmning. Fan, det börjar märkas att kroppen är så gott som tömd på kolhydrater! Jag känner mig typ släpad efter en bild, som en levande död. Jag vet inte om jag vill mer.. typ. Detta är den absolut äckligaste dieten jag någonsin testat. Jag tänkte att eftersom det inte har fungerat att bara "äta nyttigt" så får jag testa något helt nytt. Men alltså jag vet inte om det är värt det, känns som att jag ska spy smör snart. Och det är äckligt. Jag fattar inte hur folk kan ha detta som livsstil! Så ofräscht. Äta massa fett och protein bara. Jag gör detta endast i syfte att bli av med fett på kroppen, när det är klart kommer jag åtegå till en normal, men kontrollerad kost. Eller rättare sagot, OM jag blir av med det förbannade fettet.
Och förresten är det typ omöjligt att äta massa protein, blir mätt direkt. Många som äter såhär räknar ju inte kalorier heller, men det gör jag. Jag tror verkligen inte på att man kan gå ner i vikt annars, i alla fall inte om man inte är överviktig. Man måste ju göra av med mer än vad man tar in, så enkelt är det ju.

Nä, nu mår jag illa. Jag vill börja på svältdiet nu på en gång, men jag har lovat mig själv att ge det här ett försök. Känns dock som att jag bara har blivit fetare. Och allt jag vill är att bli av med det förbannade fettet på speciellt magen. Det som bara hänger och slänger och är ivägen. Det som alla kläder skär in i. När jag bastade efter träningen idag så var det inte en enda i min ålder som hade sånna fettvalkar som jag har på magen. Typ bara en gammal tant. Det var jag och tanten. Hur kul känns det liksom? Varför föddes jag såhär?

Och jag saknar min pojke, varför tvingas jag att leva såhär? Snart ett år i disansförhållande, deprimerande, och det finns ingen avslutning på det, ännu mer deprimerande. Och jag älskar honom, det är ju just därför det är så svårt..