Sitter här och bara är trött, men inte tillräckligt trött. Saknar min pojke så att det gör ont. Fysiskt. Vill kunna vara glad ändå. Försöker. Var hos finaste vännen E ikväll och kollade film. Hon är underbar, den finaste kompis man kan ha. Har varit i stallet idag och det var trevligt, klarade av att hoppa en häst som jag inte trodde att jag skulle fixa men det gick bra och det var nog också bra för mitt självförtroende.
Men jag vill jag vill jag vill bli smal, men jag vet inte längre hur. Längtar så till våren och sommaren då man bara kan springa ut och bränna fett. Fy tusan vad jag kommer att träna till våren, är så jäkla taggad!
Läste en artikel om en modell som sa att hon aldrig skulle stoppa i sig något som inte är bra för kroppen och det lät så bra. Man ska äta för att må bra, äta rätt. Så jag försöker tänka nu att bara äta naturliga saker, men ibland slinker det ner några onyttigheter. Men det viktigaste är nog bara att inte stressa upp sig för det. För första gången i mitt liv ungefär kunde jag äta både nötter och avokado härrom dagen utan att få panikkänslor och få dåligt samvete. Det var en skön befrielse, och visserligen åt jag inte å mycket av det, men jag gjorde det och tänkte att det var bra fett för min kropp. Att bara skriva fett och bra i samma mening känns superknasigt. Vafan! Tänker direkt; Oj nej, nu kommer jag att börja äta massa fett och bli ännu fetare bara för att jag kan tillåta mig själv det här. Men vad fan, nu vill jag må bra och bli smal! På riktigt nån jävla gång. Jag säger alltid att nu kör jag fullt ut på riktigt, nu ska allt bli bra och så håller det bara några dagar eller i bästa fall veckor. Men nu vill jag verkligen, jag vill det här så jävla mycket! Jag vill känna mig vacker till sommaren! Snälla mig själv, gör så att det blir så!

Ursäkta mitt svammel såhär en lördagskväll i min ensamhet. Jag känner mig ensam, jag känner mig inte hel.