Igår träffade jag min fina pojke, var dock så trött att jag slocknade en kvart efter att vi hade satt igång en film. Men det kan inte hjälpas.. vaknade flera gånger under natten av att jag mådde illa och var helt yr. Konstig känsla, när det känns som att man ska svimma fast man ligger redan ner.. nåväl en proteinshake, en bit kokt skinka, fem chashewnötter och ett äpple räcker kanske inte under en dag, trotts allt. Men det är riktigt svårt att få i sig mer när man inte direkt känner någon hunger.

Idag visade vågen exakt -7kg och det blir ett till kryss till höger, gött! Men jag ska försöka att inte väga mig allt för ofta, det slutar bara dåligt med noja och skit..

Körde ett härligt styrkepass på gymmet idag också, det satt fint! När jag kom hem lagade jag en supergod kycklingsallad, och sen blev det ett riktigt långt och avslappnande bad, underbart! Har haft en avslappnad och härlig ledig dag. Nu ska jag krypa ner i sängen med en bra bok.

Idag är det svårt att gå upp ur sängen för jag är trött, ledsen och sårad. Har jobbat som fan hela helgen och igår och nu gör min rygg ont. Har skärsår på händerna och blåmärken över hela kroppen efter att ha packat upp flera ton varor. För idag börjar en väldigt viktigt händelse i den branschen jag jobbar inom.. Jobbade 8,5 timmar i fredags, sov 3,5 timmar, jobbade 7,5 timmar i lördags (skulle egentligen vara ledig), sov 5 timmar, jobbade 9 timmar i söndags, sov dåligt den natten, jobbade 10 timmar igår sov några dåliga timmar inatt.. när jag tänker på det så är det inte så konstigt att man är trött och sliten. Men det värsta är att jag inte vet hur mycket jag jobbar nästa vecka eller om jag ens kommer jobba över huvudtaget. Sug min kuk vad det suger att ha det så.

 

Min pojkvän vägrar svara när jag ringer, han säger att det är för mitt eget bästa? Och jag bara gråter, vet inte vad jag ska ta mig till, kommer inte ens ihåg när jag såg honom senast. Så jävla sviken, och så säger han att det är för att skydda mig? Snälla skjut mig. Låg i min säng och grät i fyra timmar igår, tills jag bara skakade. Jag fattar inte hur man kan bete sig såhär.

Vägde mig idag, har gått ner 6,4kg sen nyår och det känns fint att det är på rätt väg. Jag kan dock inte fatta att vid höstas vägde jag 23(!!!)kg mer än vad jag vägde när jag vägde som minst. Det är helt sjukt och lite äckligt!! Men det känns oerhört bra att ha något annat att fokusera på än allt det dåliga i mitt liv jut nu. Fokusera på att få ner vikten, ha något att fly till och något annat att tänka på. Och det är väldigt lätt att gå ner i vikt när man är så deppig, eftersom jag inte har någon aptit. Skit i alla löjliga dieter och metoder, det absolut bästa sättet att GÅ NER I VIKT (läs ej "att må bra") är att inte äta något. Tro mig.

Nä nu ska jag starx åka till jobbet, och det är också så väldigt skönt att ha något annat att tänka på än allt elände.

Jag kanske måste visa ännu mer kärlek. Att  jag faktiskt älskar honom så galet mycket, att det verkligen känns på riktigt. Men jag vet inte hur jag ska nå fram.

Alltså den här helgen tar knäcken på mig. Jag är så jävla trött och deppig. Ångesten bara hänger och klänger runt mig.. Jag jobbade igår, sen åkte jag direkt på födelsedagsfirande, sen en vild utgång med dans. Sov hos en kompis, min chef ville verkligen att jag skulle jobba idag också.. kl9. Så i natt sov jag 3,5 timmar på en soffa, för att sedan vingla upp och knata iväg till tåget och göra riktigt jäkla slitgöra på jobbet. Nu är jag så trött att huvudet snart sprängs och imorgon börjar jag kl 8. Jag har verkligen pushat mig själv för hårt och höll på att gå in i väggen och rasa samman totalt igår. Kände för att bara lägga mig ner på marken och ge upp, bara totalt strunta i allt. Det enda som hindrade mig var att det hade gått ut över nån annan som hade fått ta hand om mig. Mycket jobb, mycket stress, framför allt psykisk, dåligt med mat, värk i kroppen. Och den jävla ångesten som hela tiden gör sig påmind, att jag inte duger. Bara en diffus känsla som hela tiden hänger sig kvar, jag räcker inte till, jag är inte värd att må bra. Och såklart slarvade jag bort en av mina favorithalsdukar på fyllan, och min kärlek är i Norge hela helgen.

 

Dessutom berättade en kompis igår att hon hade sett min pojkvän på en dejtingsida. Hur fan reagerar man på det? Jag vill bara ställa mig upp och skrika av ilska och gråta av att jag känner mig sårad. "Jag tänkte bara höra med dig om du visste om det, ni kanske sökte en tredje person att ha lite kul med?" Nej, fan jag har aldrig varit inne på nån jävla dejtingsida eftersom jag älskar min BF och är nöjd med förhållandet. Hon fick det hela att låta väldigt dåligt, vilket det kanke är. Men samtidigt så vill jag tro att det inte var nått seriöst, som han sa, att hans status var "upptagen" på hemsidan. Men varför? Jag duger inte, är det enda som ekar i mitt huvud. Hur kul är det liksom när ens vänner hittar ens pojkvän på en dejtingsida och man får höra det av dom? Sen så överreagerade jag och sa att han var dum i huvudet, men samtidigt han hade knappast uppskattat om det var tvärt om. Klart fan man blir sårad. Och jag kan ju inte styra över hanns liv och han får göra vad han vill såklart, man kan inte styra en annan människa. Men jag kan ju alltid säga vad jag tycker och känner, så det finns en chans att veta. Och igår hade jag kunnat säga det på ett trevligare sätt, men samtidigt är jag trött på att vara trevlig och andra till lags. Jag var helt enkelt förbannad. Hur ska man någonsin kunna lita på någon, det gör ju så förbannat ont att bli sårad. Samtidigt vill jag vara självsäker och inte ta åt mig av någon som helst jävla skit, men det går ju inte när man älskar någon så mycket. Fan jag orkar inte tänka på det här mer.. blir bara ledsen.

 

Det är så jävla mycket som pekar på så jävla mycket negativ i mitt äckliga lilla liv just nu, och jag vet inte hur jag ska kunna förändra det. Men någon föränfring måste ske, och det är snabbt.

Vägde mig i morse.. är lite kluven med det där. För visst, om man är smal så väger man lite. Men jag vill ju vara mer fit, inte bara mager. Jag vill se snygg ut, inte bara fokusera på en siffra. Men jag vägde mig i alla fall för det kan ju vara bra att hålla koll på vikten. Och det kan vara väldigt peppande att verkligen se sina framsteg, för ner i vikt det måste jag ju för att nå mina mål. Men det är liksom inte för att väga en speciell vikt som jag gör det här längre. Nåväl, nu blev det kanske snurrigt..

Sen nyår ungefär har jag nu gått ner 6kg väldigt exakt. Det trodde jag inte faktiskt eftersom jag inte har gjort något speciellt åt det, men det är några i min omgivning som har kommenterat att det syns att jag har gått ner i vikt. Men jag har bara sagt "nej, det har jag nog inte", men det var för att jag inte har sett det själv.
Jag tror att jag har ungefär 12kg till att gå ner, i fett. Men som sagt, är jag nöjd innan det så är inte siffran det som jag prioriterar.

Nu ska jag bege mig till jobbet, kvällspass och allt. Underbart!

 

Alltså vad är detta, inatt drömde jag att min syster bjöd på middag. Helstekt kyckling, när jag tog en bit så var den helt rå innuti. Jag sa till henne men hon förklarade att det inte ar nån fara (?!) man kan ju äta rå kyckling.. så jag åt rå kyckling i min dröm och vaknade lite senare av att jag trodde att jag skulle spy.. så äckligt! Sen drömde jag även att en barndomskompis hade dött.. så då fick jag nog av allt sovande och gick upp.

Börjar tidigt på jobbet idag så jag sla strax åka iväg. Och ikväll ska jag fira med att gå till gymmet med en kompis på ett pass yoga, sen lite styrak efter det. Glad alla hjärtans dag! ♥

 

Idag har jag varit helt ledig och det har varit helt skönt. Åkte till gymmet på förmiddagen och körde styrka.. men mådde så jäkla dåligt. Mår fan alltid illa och det tar på krafterna.. men jag struntade i det och körde på med mitt styrkepass som vanligt. Men det var inte kul på bussen på väg hem, när man tror att man ska spy och svimma samtidigt, och allt jag vill är att komma hem och få lägga mig i min säng en stund.

Har inte hört något från min älskling sedan han åkte iväg på semster, känner mig lite ensam. Men jag hoppas att han har det bra ia alla fall.

 

Jag känner att jag vill lägga in en högre växel för att bli mer fitt till sommaren, så jag har hittat en guide över hur man ska göra för att bli med deffad. Det skulle jag verkligen behöva! Ska läsa på lite mer så jag kan skriva lite mer om det sen, känns väldigt peppande att träna om man kan se att man faktiskt har muskler där nånstans under allt.. fet. På återseende!

 

Jaha se där, då skulle man väl kunna säga att det har varit några intensiva dagar med magkatarr. Eller det heter ju egentligen nått annat som jag inte kommer ihåg.. men alla säger ju magkatarr ändå. Drömde en mardröm inatt, att jag hade fått en förbannelse över mig som gjorde att jag alltid var magsjuk och mådde illa, nån elak bakterie i magen. Haha vaknade till och med att jag mådde illa och trodde att jag skulle spy, men det är alltid värst på morgonen och kvällen. Den där magkatarren som inte är magkatarr. Det liksom bränner och svider, och krampar och känns irriterande. Hoppas att det går över snart.. fast sist det var riktigt dåligt så gick jag ner massa i vikt. Dock känns det betydligt mycket bättre att gå ner i vikt för att man har valt det själv, inte för att man är sjuk.

När mitt alarm ringde imorse så stängde jag av det och tänkte att idag ska jag bannemig få sova hur länge jag vill! Jag sov till kl 12. KL12! Det är typ rekord för mig, är en riktig morgonmänniska annars (om jag inte har varit ute kvällen innnan då). Men det har hänt något den senaste tiden, sover länge och är alltid trött.. tror det beror på att solen är borta, har inte sett den på hur länge som helst. Annars brukar jag bli stressad av att ligga kvar länge i sängen när man är ledig, och även när man inte är det såklart, men nu för tiden orkar jag knappt rulla över kanten..

 

Idag blev det ingen träning för mig på morgonen innan jobbet, men det blev en riktigt god brunch med min kärlek istället. Vi lagade hjärtformade pankakor med massa god frukt och iste. Pankakor är verkligen min favorit-helg-frukost, love it! Och bananpankakor ska vi inte ens tala om.. yummie!

Sen skulle jag till jobbet och han skulle packa, för att åka iväg och åka skidor några dagar med en kompis. Men det var en fin morgon, det var det..

 

Idag fick jag gå upp supertidigt för att kunna ta mig till jobbet.. bussarna går verkligen superknepigt på helgerna. Var väldigt lugnt på jobbet idag, och efteråt åkte jag direkt till gymmet med en kompis. Var skönt att träna ordentligt och körde styrka genom hela kroppen. Min rygg mår verkligen mycket bättre av att träna, men jag tänkte nog ändå gå till en sjukgymnast och se om man kan få några bra råd så det kanske kan bli helt bra. Var dock lite yr när jag tränade.. hade ätit alldles för lite egentligen, men vad ska man göra när man bara mår illa när man tänker på mat. Nåväl, jag åkte hem och fixade mig för en fin kväll.

 

Min älskling hade bokat biobiljetter till kvällen och han kom och hämtade mig en stund innan så att vi kunde äta midda på en liten mysig restaurang i stan innan bion. Det blev en riktigt lyckad och mysig kväll, jag är så lycklig med honom ❤

 

Ytterligare en ledig dag.. trodde jag. Men jag ska bara hoppa in och jobba på kvällen så det är ingen fara. Och idag har jag bara varit med min fina pojke. Lagade lunch idag igen och det blev faktiskt riktigt gott. Första gången på länge som jag verkligen kan njuta av mat. På riktigt. Fast igår, efter lunchen så mådde jag så illa. Trodde först att jag hade blivit matförgiftad, men det är nog magkatarren som gör sig påmind. Det är inte rättvist, jag vill inte ha så ont och må illa. Men det enda man kan göra när allt känns som att det är emot en är att försöka fokusera på de positiva sakerna här i livet. Och jag vill verkligen inte vara den som gnäller i onödan, även om jag vet att jag gör det lite för ofta. Ska bli bättre på det.

 

Åh förresten så unnade jag mig att äta en semla idag, har varit så sugen i flera veckor! Och det var så gott och ingen ångest efteråt. Så jävla skönt att slippa sånt. Det gäller bara att veta när det är ok att njuta och när man ska hålla igen. Fast ibland funkar det inte alls, men då är det ok och så är det bara att komma igen nästa dag. Sånt är livet! Haha ena dagen ångest över pasta, andra dagen njut av en semla.. nåväl, det gäller att veta när man ska njuta som sagt.

Det är nog den metoden som passar mig bästa, det är min nya hemlighet.. om det nu finns någon sådan.

 

 

Idag har jag bara varit ledig och myst med min pojke. På morgonen åkte vi till gymmet och det var riktigt skönt att få träna. Sen åkte vi hem och lagade lunch, och det var faktiskt väldigt trevligt. Jag kan verkligen slappna av när jag är med honom. Så maten har varit bättre idag, men jag var ändå nervös när vi skulle äta pasta. Så löjligt ändå!

Sen började han prata om jobbet som han var på intervju hos. Först fick jag en klump i magen och kände total ångest komma krypandes. Men så tänkte jag nej, jag ska le och vara glad för hans skull. Han verkar verkligen vilja ha det här jobbet. Men det gick liksom inte att hålla tillbaks all oro och ångest och så står man helt plötsligt där i köket och gråter som ett barn. Fy fan vad vek jag känner mig! Vill bara släppa allt och lägga mig ner på marken som en liten hög. Men han höll om mig och gjorde mig varm i hjärtat igen och jag fick gråta på hanns axel. Varför ska det vara så jävla svårt? Att leva.

Men jag gjorde mitt bästa för att blinka bort tårarna tillslut och pressa fram ett leende, och säga att "det löser sig nog, det blir säkert bra". Men egentligen skriker hela mitt huvud NEEEJ! Jag vill ju att det ska funka och bli bra, men ändå känns det som att det inte kommer att bli det. Som att det är avgrunden som jag står och stirrar rakt ner i. Men det är dumt att bestämma sig i förväg för att allt kommer gå åt helvette. Jag får helt enkelt ta det när det kommer, om det kommer.

Resten av dagen har bestått av ångest, och oro. Vad ska hända nu? Men jag måste vara stark, antagligen.

Känns lite onödigt att blogga när man ändå bara gör samma saker varje dag. Nästan i alla fall. Men men, idag blir det jobb till kl 20. Sen ska jag åka hem till min BF och sova, är så trött. Har inte kunnat sova ordentligt, men med honom blir allt bra. Förresten vi är fortfarande fiender, jag och maten..
Men innan jobbet blir det styrekträning på gymmet i alla fall. Ska bli skönt att komma iväg och bränna lite fett på bandet sen också.

ja det är dom två sakerna som mitt liv verkar bestå av just nu. Skulle träna ikväll med en kompis, men så ringde dom från jobbet och väckte mig nu på morgonen, såklart. Men jag klagar inte. Eller lite kanske, men mest för att jag tydligen aldrig är nöjd. Kom så fort du kan! Yes, bara att dra på sig kläderna och dra iväg. Tog med ett äpple till lunch, det får räcka för idag. För idag gillar jag inte mat, idag är vi fiender.

 

Ja, alltså idag har jag jobbat så där dubbelt igen. Vet egentligen inte hur länge jag kommer orka med det, men om man inte har något att komma med på arbetsmarknaden så får man ju ta det man får. Idag har jag varit ledsen hela dagen, och det var först nu när jag kom hem som jag kunde släppa fram alla känslor. Usch, får sån panikångest och känner mig helt ensam. Så jobbig känsla när det känns som att man inte kan fortsätta existera. Men det kan man ju såklart.. det går alltid över, det där jobbiga. Men när man väl är där.. det går ju inte att beskriva. Bara dom som upplevt hur det känns vet hur det känns. Oj, mycket känslor i detta inlägg. Nåväl, nya tag och ny vecka snart och jag hoppas innerligt att nästa vecka blir bättre. Mycket bättre till och med.

Trötthet är allt jag kan känna nu, egentligen. Orkar inte äta ordentligt, är så äcklad av mat. Har jobbat idag, från öppning till stängning. har varit lagom mycket att göra. Efteråt fick jag skjuts till gymmet av min kollega och det var så skönt att komma dit en lördags eftermiddag. Alldeles lugnt och skönt och jag kunde gymma i min egna takt utan att bli stressad av massa folk överallt. Ibland är det dock trevligt med mycket folk också, men just idag var det skönt att slippa alla "komma-i-form-nyårslöfte-folk". Dom flesta brukar tack och lov att ge sig efter februari och i mars bruka dom vara spårlöst försvunna. Nu kanske jag verkar bitter och elak, men det är faktiskt så. Varje år.
Nu ska jag gå och lägga mig, blir dubbelt jobb imorgon. Är så otaggad. Och ledsen. Och trött. Och jag saknar dig.

Idag är jag ledig, och trött. Har inte orkat ta tag i något idag precis.. hatar när det blir så, men vad ska man göra när man känner att man inte orkar göra något. Då gör man helt enkelt inte något. Skulle egentligen på party med massa trevliga brudar, och sen skulle vi ta en vild utgång på stan. Typ. Men såklart ringde dom från jobbet, och dessutom är jag ju så trött så jag hade nog inte orkat gå ut ikväll. Min kärlek åker till norge idag, jag skulle egentligen åka med men jag ska.. jobba.

På tal om jobb, han har sökt jobb i norge igen och ska på intervju i början av nästa vecka. När han sa det trodde jag att jag skulle sjunka ner i jorden och försvinna. Trodde att han skojade, inte menade allvar. Fick en klump i magen och ångesten kom smygande direkt. Men jag tror att jag har gått in i nått försvarsläge och tänker inte på det så mycket just nu, förnekar det och tänker att det inte kommer bli så. Men det ligger ändå där bak nånstans i huvudet och gnager. Gör sig påmind.
Förra gången han var där mådde jag så dåligt, var så deprimerad och ensam. Vill inte uppleva den smärtan och förtvivlan igen. Jag har längtat efter den här våren och nu får jag nog tänka om. För om han flyttar blir jag jävligt ledsen, får ont i magen bara jag tänker på det och tårarna pressar i ögonen. Men jag ska inte visa hur ledsen jag är, för hans skull. Om han känner att han behöver en förändring för att må bättre vill inte jag stå ivägen och vara egoistisk. Han får välja själv såklart. Han säger att han älskar mig, men ändå kan jag inte hjälpa att mina tankar är elaka mot mig. Att han kommer flytta och sen ignorera mig och sen göra slut med mig. Vissa stunder när jag mår riktigt dåligt känns det helt självklart att det är så som det kommer att bli. Varför har han inte frågat mig om jag vill följa med annars, eller ens pratat med mig om det. Innan han bara har betsämmt sig för att åka iväg. Varför kan inte vi bara vara en del av varandras liv och vardag, leva lyckligt utan ont i magen och tårar i ögonvrån. Varför trodde jag att jag någonsin skulle kunna bli lycklig? Men han är inte elak, för då hade jag inte varit med honom. Så jag antar att allt löser sig, och jag vill inte ge honom dåligt samvete för att han gör det han vill.

 

Men jag är ledsen, jävligt ledsen.