..ekar det i mitt huvud just nu. Fan. Men jag ska inte spy, jag är en duktig flicka. Men just nu är det så väldigt lockande att bara ställa sig framför toalettstolen och bara spy upp allt man någonsin har ätit. Men jag ska som sagt inte göra det. Bara låta all ångest komma ut ur munnen och kunna somna lugn och fin ikväll. Men jag har lovat att aldrig göra det igen.
Förresten så kan jag inte, har fortfarande för svaga kräkreflexer, även om dom har börjat komma tillbaks litelite. Det var därför jag slutade spy, för att reflexerna tog slut. En dag var dom helt borta och panik bröt ut. Efter någon vecka uten kräkreflexer insåg jag hur befriande det var att inte behöva spy typ tre gånger om dagen. Jag insåg att jag inte ville hålla på med sånt. Men ibland, när det har blivit hets så kommer tanken tillbaks. Jag tänker okej: bara den här gången då! Sen står man där framför toaletten och slår sig själv på käften och tänker: nejnejnej, inte tillbaks till det helvettet, jag vill inte, jag ångrade mig. Så reser man på sig och känner sig lite starkare, för varje gång man stått emot.

Där emot så har jag egentligen fortfarande bulimi, jag måste alltid kompensera. Det är ett riktigt starkt tvång. Många tror felaktigt att bulimi innebär att man spyr varje gång man har ätit. Men det är felfelfel! Det innebär att man kompenserar tvångsmässigt varje gång man har ätit mycket, alltså hetsätit. (Om någon spyr varje gång man har ätit så klassas det med som anorexia, men gränsen är hårfin och svår att dra). 
Och kompensera behöver inte nödvändigtvis betyda att man spyr, vilket är den vanligaste uppfattningen (kanske för att det låter mest dramatiskt?). Dock så är det en av de vanligaste kopensationsmetoderna. Andra kan vara att man svälter sig några dagar efter hetsen, att man börjar på en strikt kontrollerad diet eller tränar överdrivet mycket efteråt. Vissa personer använder sig av laxermedel som kompensation, men detta är inget som gör att man går ner i vikt (inte fettvikt i alla fall).

Ja, jag var tvungen att skriva av mig lite.. och helt plötsligt blev det massa fakta. Humm, så det kan gå. Jag kan skriva i evigheter när jag har ångest, det får ni tåla! <3