Sitter framför datorn och föröker trycka i mig något som nog var tänkt att likna dagens middag. 30g fetaost, 60g oliver, och tjoheey vad det går bra. Not. Ingen idé att ens försöka med sallad. Men bättre att få i sig lite i alla fall, än ingen alls. För då kommer hetsätning, ångset och spy. Men det är så jäkla jobbig att äta när man inte är sugen på något och inte har någon aptit, men samtidigt känner jag att jag verkligen behöver något för jag håller på att frysa ihjäl här. Mina händer mäter nog i minusgrade nu, mina fingrar gör ont när jag skriver. Mina fötter och ben är blå. Min mage och rygg börjar ocks få den där konstanta frusenheten. Jag har blivit så dålig på att äta den senaste tiden, och det var faktiskt inte meningen att det skulle bli såhär. Jag vill kunna leva ett normalt liv. Men nu är det som det är. Vem försöker jag lura egentligen, jag äter inte nyttigt. Jag äter bara så lite som möjligt.
Fick idag reda på att jag kommer att vara ensam hemma ganska mycket de två kommande månaderna, och mina föräldrar undrade hur jag ville göra med maten. Om jag ville sköta allt själv. Ja det vill jag sa jag, och undrade sen i min tur om jag kommer att överleva utan att någon håller kolla på mig. Samtidigt känns det som om jag kommit till himmlen.
Nej, ursäkta mitt svammel. Det blir lätt så när man låst in sig själv en fredagskväll. Jag saknar min bästa vän, jag saknar min pojke.

Förresten, jag röstar för en bättre och mer pepp dag imorgon. Tack.