Min pojke kom till Sverige idag, och som jag har längtat! Vi har myst hela dagen och varit i stan. På kvällen åkte vi till gymmet och tränade oss svettiga. Jag är helt slut i kroppen, så strax ska jag krypa ner i sängen, under det varma täcket, där han redan ligger och sussar så sött!
Imorgon blir det löpträning och ridning, på onsdag är det box med bästa vännen E. Maten går inte alls ner, jag ka bara äta typ söta saker. Tacka vet jag proteinshake!
Förresten, idag ringde min sjukgymnast. Hon ville att jag ska börja gå hos en psykolog. Det första hon sa till mig i telefonen var "xxxxxxxx, du mår ju inte bra". Inom mig tänkte jag bara, tack för att någon har upptäckt det. Men samtidigt så hör jag mig själv svara "haha, neeej, eller aa det är nog sant, haha". Jag kan bara inte erkänna att jag mår dåligt, men samtidigt så orkar jag inte låtsas mer.. Men bara för att jag känner att jag mår ganska bra psykiskt nu, så känns det som att allt är bra och att jag aldrig haft några problem. Jag hoppas bara att jag kan få hjälp att bli av med all förbannad ångest och sömnproblem.