Jag kan låta bli att äta mat i flera dagar, månader om det ska va så! Men jag kan inte sluta äta socker.. är som en riktig missbrukare. Kan leva enbart på socker. Måstemåstemåste fan skärpa mig. Dessutom ska jag tydligen till en dietist snart, undra hur det kommer gå. Vi får se..
Sen är jag jävligt besviken på en vän, eller nä, på flera vänner. Men framför allt på en. Hon vet att jag inte gillar min kropp. Hon vet att jag har haft problem och har koplex. Och hon har alltd varit smal. Hon har alltid klagat på hur smal hon är och hur jobbigt det är. Förra helgen satt hon och berättade för mig att hon hade blivit lite fet om magen, så visade hon upp sin smala magen och bara; "kolla häääääär"! Så sitter jag där brevid som ett jävla fån och är två gånger större än vad hon är. jag ville bara börja gråta, men det fanns fler personer i samma rum, så jag bet ihop och låtsades vara måttligt intresserad. Visst, om hon inte hade vetat att jag hade några problem, då finns det ju inget att bli besviken över. Men hon är en av dom få personerna som vet om att jag har spytt tre gånger om dagen, i hopp och att bli smal och lycklig. Hon är en av dom personerna som bara kollade på när jag gick ner i vikt, som tyckte att jag var löjlig. Som tyckte att man ska vara nöjd med sig själv så som man är. Det är ju lätt för henne att tycka, och jag respekterar att hon tycker så. Men jag är inte nöjd, och tänker heller inte heller låtasas det. Jag är bara besviken på livet i största allmänhet just nu, och sviken av en vän som jag trodde ville stötta mig. Fan nu har jag ingen att prata med längre. Eller jo, min pojkvän möjligt vis, på skyp. Yeeey. Men jag tror han har börjat tröttna på mina problem.
Fan vad allt suger just nu, det suger jävligt hårt till och med.