Jag har levt med konstant ångest sen i trosdags, konstant panikångest. Bryter ihop, klarar ingenting blir likgiltig, bryter ihop osv. Igår blev jag tröstad och peppad av finaste vännen E, hon är det bästa som har hänt mig utanför min familj. Jag är så glad att jag har henne annars vet jag inte vad jag hade tagit mig till. Vi drack lite vin kollade på true blood och pratade om våra sorger. Hela E är som ett litet lyckopiller, älskar henne så mycket.
Men kombination vin och hostmedicin i överdos var ingen bra grej, dock så lyckades jag somna som en liten stock, men är helt utslagen idag. Vaknade bara en gång inatt med panik, drömmer mardrömmar osv. Har så ont i hela kroppen och mitt huvud sprängs. Insåg även att den medicinen i kombination med alkohol ökar riksen markant för att få andningsdepression. Tänk om jag hade dött, skrämande att jag inte ens känner mig berörd.
Ska åka till jobbet idag, ska jobba själv men klarar inte det så fina lilla mammi ska hjälpa mig. Jag klarar ingenting. Orkar inte ens dölja att jag är ledsen, jag är helt knäckt. Orkar ingenting. Blev matad med frukost i mina föräldrars säng. Vägrade äta och fick tillslut i mig ett kokt ägg utan äggula, det går bara inte. Drack även några klunkar smoothie, men sen tog det stop. Dom vill att jag ska äta ordentligt för att skydda kroppen vid en såhär plötslig depression. All kraft har bara sugits ur mig, och ingenting känns roligt. Har knapt ätit eller drukigt på tre dagar snart, och det skrämmer mig lite att jag inte ens känner någon hunger. Har bara så ont, ont i kroppen och ont i själen. Kan inte känna något annat än sorg, svek och smärta.