Idag har jag bara varit ledig och myst med min pojke. På morgonen åkte vi till gymmet och det var riktigt skönt att få träna. Sen åkte vi hem och lagade lunch, och det var faktiskt väldigt trevligt. Jag kan verkligen slappna av när jag är med honom. Så maten har varit bättre idag, men jag var ändå nervös när vi skulle äta pasta. Så löjligt ändå!

Sen började han prata om jobbet som han var på intervju hos. Först fick jag en klump i magen och kände total ångest komma krypandes. Men så tänkte jag nej, jag ska le och vara glad för hans skull. Han verkar verkligen vilja ha det här jobbet. Men det gick liksom inte att hålla tillbaks all oro och ångest och så står man helt plötsligt där i köket och gråter som ett barn. Fy fan vad vek jag känner mig! Vill bara släppa allt och lägga mig ner på marken som en liten hög. Men han höll om mig och gjorde mig varm i hjärtat igen och jag fick gråta på hanns axel. Varför ska det vara så jävla svårt? Att leva.

Men jag gjorde mitt bästa för att blinka bort tårarna tillslut och pressa fram ett leende, och säga att "det löser sig nog, det blir säkert bra". Men egentligen skriker hela mitt huvud NEEEJ! Jag vill ju att det ska funka och bli bra, men ändå känns det som att det inte kommer att bli det. Som att det är avgrunden som jag står och stirrar rakt ner i. Men det är dumt att bestämma sig i förväg för att allt kommer gå åt helvette. Jag får helt enkelt ta det när det kommer, om det kommer.

Resten av dagen har bestått av ångest, och oro. Vad ska hända nu? Men jag måste vara stark, antagligen.

Känns lite onödigt att blogga när man ändå bara gör samma saker varje dag. Nästan i alla fall. Men men, idag blir det jobb till kl 20. Sen ska jag åka hem till min BF och sova, är så trött. Har inte kunnat sova ordentligt, men med honom blir allt bra. Förresten vi är fortfarande fiender, jag och maten..
Men innan jobbet blir det styrekträning på gymmet i alla fall. Ska bli skönt att komma iväg och bränna lite fett på bandet sen också.

ja det är dom två sakerna som mitt liv verkar bestå av just nu. Skulle träna ikväll med en kompis, men så ringde dom från jobbet och väckte mig nu på morgonen, såklart. Men jag klagar inte. Eller lite kanske, men mest för att jag tydligen aldrig är nöjd. Kom så fort du kan! Yes, bara att dra på sig kläderna och dra iväg. Tog med ett äpple till lunch, det får räcka för idag. För idag gillar jag inte mat, idag är vi fiender.

 

Ja, alltså idag har jag jobbat så där dubbelt igen. Vet egentligen inte hur länge jag kommer orka med det, men om man inte har något att komma med på arbetsmarknaden så får man ju ta det man får. Idag har jag varit ledsen hela dagen, och det var först nu när jag kom hem som jag kunde släppa fram alla känslor. Usch, får sån panikångest och känner mig helt ensam. Så jobbig känsla när det känns som att man inte kan fortsätta existera. Men det kan man ju såklart.. det går alltid över, det där jobbiga. Men när man väl är där.. det går ju inte att beskriva. Bara dom som upplevt hur det känns vet hur det känns. Oj, mycket känslor i detta inlägg. Nåväl, nya tag och ny vecka snart och jag hoppas innerligt att nästa vecka blir bättre. Mycket bättre till och med.

Trötthet är allt jag kan känna nu, egentligen. Orkar inte äta ordentligt, är så äcklad av mat. Har jobbat idag, från öppning till stängning. har varit lagom mycket att göra. Efteråt fick jag skjuts till gymmet av min kollega och det var så skönt att komma dit en lördags eftermiddag. Alldeles lugnt och skönt och jag kunde gymma i min egna takt utan att bli stressad av massa folk överallt. Ibland är det dock trevligt med mycket folk också, men just idag var det skönt att slippa alla "komma-i-form-nyårslöfte-folk". Dom flesta brukar tack och lov att ge sig efter februari och i mars bruka dom vara spårlöst försvunna. Nu kanske jag verkar bitter och elak, men det är faktiskt så. Varje år.
Nu ska jag gå och lägga mig, blir dubbelt jobb imorgon. Är så otaggad. Och ledsen. Och trött. Och jag saknar dig.

Idag är jag ledig, och trött. Har inte orkat ta tag i något idag precis.. hatar när det blir så, men vad ska man göra när man känner att man inte orkar göra något. Då gör man helt enkelt inte något. Skulle egentligen på party med massa trevliga brudar, och sen skulle vi ta en vild utgång på stan. Typ. Men såklart ringde dom från jobbet, och dessutom är jag ju så trött så jag hade nog inte orkat gå ut ikväll. Min kärlek åker till norge idag, jag skulle egentligen åka med men jag ska.. jobba.

På tal om jobb, han har sökt jobb i norge igen och ska på intervju i början av nästa vecka. När han sa det trodde jag att jag skulle sjunka ner i jorden och försvinna. Trodde att han skojade, inte menade allvar. Fick en klump i magen och ångesten kom smygande direkt. Men jag tror att jag har gått in i nått försvarsläge och tänker inte på det så mycket just nu, förnekar det och tänker att det inte kommer bli så. Men det ligger ändå där bak nånstans i huvudet och gnager. Gör sig påmind.
Förra gången han var där mådde jag så dåligt, var så deprimerad och ensam. Vill inte uppleva den smärtan och förtvivlan igen. Jag har längtat efter den här våren och nu får jag nog tänka om. För om han flyttar blir jag jävligt ledsen, får ont i magen bara jag tänker på det och tårarna pressar i ögonen. Men jag ska inte visa hur ledsen jag är, för hans skull. Om han känner att han behöver en förändring för att må bättre vill inte jag stå ivägen och vara egoistisk. Han får välja själv såklart. Han säger att han älskar mig, men ändå kan jag inte hjälpa att mina tankar är elaka mot mig. Att han kommer flytta och sen ignorera mig och sen göra slut med mig. Vissa stunder när jag mår riktigt dåligt känns det helt självklart att det är så som det kommer att bli. Varför har han inte frågat mig om jag vill följa med annars, eller ens pratat med mig om det. Innan han bara har betsämmt sig för att åka iväg. Varför kan inte vi bara vara en del av varandras liv och vardag, leva lyckligt utan ont i magen och tårar i ögonvrån. Varför trodde jag att jag någonsin skulle kunna bli lycklig? Men han är inte elak, för då hade jag inte varit med honom. Så jag antar att allt löser sig, och jag vill inte ge honom dåligt samvete för att han gör det han vill.

 

Men jag är ledsen, jävligt ledsen.

Idag har det verkligen varit en låååång dag, blev inringd till jobbet igår kväll. Till en butik som jag aldrig har varit i förut, har inte ens varit på det köpcentret innan. Tog lång tid att åka dit med kollektivtrafiken, så jag fick gå upp supertidigt. Dessutom sov jag sjuk dåligt hela natten, vaknar med panik och oro och ångest en gång i timman. Underbart. Speciellt när man ska till en ny arbetsplats dagen efter. Men det gick bra iaf, bara svårt att lära sig allt direkt. Efter jobbet träffade jag en fin kommpis och tog en fika på stan, och efter det övertalade jag min pojkvän att jag skulle komma hem till honom och sova. Jag hatar verkligen att sova själv, är alltid orolig och kan inte slappna av. Men med honom somnar jag som en liten kattunge, ungefär. Idag har det inte blivit någon träning, men maten har varit helt ok. Så då får det vara ok.

Idag skulle jag ha tränat ett pass med Zumba och sen gymmat, men jag var tvungen att åka till jobbet lite akut eftersom det är en massa som är sjuka.. seeg. Samtidigt vill jag såklart jobba så mycket som möjligt så att jag får in lite pengar på kontot. Men det hade bara varit så lyxigt att få veta i förväg när man ska jobba, att få ha ett schema så att man kan leva ett liv på sin fritid också. Nåväl, jag antar att jag inte ska gnälla. Det blir en morgondag imorgon också.. ska köra ett danspass och sen styrka efteråt, om jag inte ska jobba då..

Idag har dagen bestått av jobb, jobb och åter jobb.. har till och med jobbat på två olika arbetsplatser. Åh vad jag älskar att vara extra anställd och alldrig riktigt veta hur mycket eller när man ska arbeta. Not. Känner att jag måste tacka ja till alla tider som jag får, dels för att tjäna några pengar men också för att visa att man vill jobba. Jätte gärna. Annars får nån annan tiderna. Blä!
Men jag gillar mitt nya extrajobb, det är riktigt kul. Och mitt gamla, ja vad ska jag säga.. det är så tråkigt men jag älskar stället och dom som äger det. Fast jag måste verkligen göra nått åt min livssituation, jag måste flytta hemifrån! Igen.

 

Förresten, jag är medveten om att jag skriver och stavar som en kratta. Men jag orkar inte riktigt bry mig om det. Skriver bara ner mina tankar direkt från huvudet och då blir det som det blir. Men ibland när jag läser gamla inlägg så ser du utsom nån i 14-årsåldern har varit inne och härjat här. Men det får vara så helt enkelt..

Åh, igår blev det spontanparty och utgång med bästa vännen E. Alltid lika kul med spontana saker som blir lyckade. Blev några drinkar, lite vin och tillslut tequillashots. Men det nångång får man väl unna sig det även om det knappast är nyttigt för kroppen, och idag mår jag som jag förtjänar.. I guess. Senare idag blir det bio, mys!

 

Ja, nu fick jag äntligen svar på varför jag har ont i ryggen.. en disk i ländryggen har gått sönder och hoppat fel. UNDERBART! Men men, det var ok att fortsätta träna för att det brukar lösa sig av sig själv efter ett tag. Nåväl, då var det inte bara jag som gnällde för ingenting. Känns ändå skönr att veta vad det är nu, och framför allt veta att det inte är något farligt. Även om det gör för jävla ont ibland..

Nu så, vad skönt att bloggen fortfarande finns kvar för behov. Som nu till exempel! Mycket har förändrats sen jag skrev här sist, och det känns som att det kan vara en bra idé att skriva här igen faktiskt. Men vi får se, imorgon kanske jag ändrar mig, igen..

Jag har i alla fall blivit av med mitt sörsug och det känns fantastiskt, mycket tack vare en detox i början av året, en väldigt bra bok om socker och en motiverad vilja.
Jag har börjat träna igen, och har gjort det sen i sommras. Jag älskar verkligen att träna, och jag måste göra det för att må bra och inte få ont i kroppen.

Jag har även lärt mig hur jag bör äta för att må bra. Även om det ibland är svårt att göra rätt så känns det bra att i alla fall veta vad som är rätt.

Nu är mitt mål bara att bli lite mer fitt och lite smalare, och framför allt vill jag bli nöjd!

Men det är mycket annat som inte är helt bra i mitt liv just nu, fast jag vet att jag är den enda som kan förändra det. Jag trivs inte alls med min livssituation och det gör mig väldigt deppig. Men samtidigt har jag knappt någon aning om hur jag vill ha det egentligen. Ändrar mig hela tiden varje dag. Så jag måste bara försöka lista ut det, och det är fan inte lätt att veta var man ska börja. Men jag hoppas verkligen att det löser sig. Det måste det ju göra..